Dagbok del 49 
              Mjouri gör avtryck
              Ibland sätter utomjordingar påtagligt sina avtryck på
              Jorden. De gör detta för att skapa legender, mysterier, väcka
              tankar och utveckla människor. Allt beroende på hur människan
              själv väljer att ta det. Ibland sprids dessa mer påtagliga
              avtryck i tidningar och på TV. Det är mest cirklar och märkliga
              mönster i sädesfälten runt om på Jorden som man förundras
              över och vill visa. Vackra tecken och mönster, alla väl valda,
              noggrant genomtänka och väl planerade. Dessutom noga uträknat
              när och var de skall "uppkomma". Alla dessa mönster
              görs för att människan skall få små kom av information och
              kunskap. De ger även uppöppnande effekter, likt själsliga
              nycklar som låser upp gömda kunskaper inom människan själv.
              Många människor utvecklar sig med hjälp av sädesfältscirklar.
              Om man vill kan man utveckla sig med hjälp av dessa tecken och
              mönster. Ett tips är att bläddra i böcker om dem och studera
              mönstren. Man behöver inte ens köpa böckerna, det behövs bara
              en kort stund. Man kan även numera finna sådana bilder på
              internet. Detta är ett av de sätt som människan själv kan
              välja för att öppna upp sig till en annan nivå av insikt.
              Det året som Mjouri och Jergej, samt hans lillebror Sargej,
              utförde sitt uppdrag i England, med att göra avtryck i säden,
              var det 363 människor som kom att utvecklas genom dessa avtryck.
              Tack vare deras arbetsinsats fördes människans utveckling ännu
              en liten bit framåt. Man kan kanske tycka att 363 personer är
              lite, men via dessa i sin tur och via medias foton blev det 638
              000 till. Även dessa öppnade vissa spärrar i sitt medvetande.
              Redan den 12 oktober året innan, 1992, fanns beslutet om
              vilket tecken och mönster som skulle göras. Dock kom platsen att
              ändras till en annan än vad som först sagts. Den nya platsen
              låg åtta meter sydsydväst om den först tilltänkta. Detta för
              att allt måste stämma in med Jordens något förändrade
              energier.
              Nu var det sensommar 1993. Säden var nästan färdig att
              skördas och axen böjde tungt sina huvuden. Vinden var ljum och
              doftande. Mjouri förde kommandot och var befäl ombord. Nio små
              klot befann sig i lasten, åtta av dessa var till för mönstrets
              skapande. Det nionde var en uppvägare av de åtta och skulle
              befinna sig på högre höjd. Det finns många sätt aff göra
              avtryck i sädesfält, med stora eller små farkoster, samt med
              klot eller bollar. Dessa skickar man ut och manövrerar från en
              större bemannad farkost. Alla mönster är inte gjorda av
              utomjordingar. En del mönster har gjorts och görs av människor
              på skoj. Andra mönster har uppkommit genom naturlig inverkan av
              vit tid på platsen. Via starka uppkopplingar inom vit tids
              tunnlarna, ger den vita tiden "sig till känna" och kan
              synas mer påtagligt som avtryck i säden eller på marken i jord
              och sand. Dessa mönster är dock enklare än de mest omtalade
              sädesfältscirklarna, men de är ändå vackra i sin enkelhet.
              Mjouri var dock en liten tuffing som ville ha skoj och äventyr.
              Hon roade sig gärna med vågspel i form av knixiga flygstilar.
              Dock kunde hon inte göra avtrycken i form av vackra tecken och
              mönster med farkostens vingkant, hur gärna hon än ville det.
              Hon var tvungen att ta till de nio kloten. Men varför inte
              hjälpa till, stötta deras utsläppande och färd lite på vägen?
              Deras inprogrammering skulle se till att de tog sig fram dit de
              skulle, samt att de på den platsen gjorde arbetet exakt. Just så
              exakt som det skulle göras, var och hur de än släpptes ut från
              den större farkosten. Det där med "var och hur",
              tyckte Mjouri lät positivt och roligt. För dessa ord gav hennes
              flygning fritt utrymme till mycket spänning.
              Mjouri gled in i solsystemet från "Solormens" håll.
              Hon flög närmare och gick in över Jorden och ut ur vit tid i
              höjd med södra delarna av Washington D C. Ute över Atlantens
              vatten slöts farkosten åter in av en vit tids tunnel, denna
              gång en horisontell som skapats från Bryssel. Energiklotet som
              där länkat samman de två lodräta vit tids tunnlarna, för att
              via deras energier skapa en horisontell tunnel, hade observerats
              av flera människor. Klotet hade blivit fullt synligt under
              tretton sekunder och detta hade även gett personalen i
              kontrolltornen för flyget ett visst huvudbry. Mjouri var road
              över vad hennes flygning åstadkom därnere på marken. Hon
              mottog allt telepatiskt medan hon stilfullt manövrerade
              farkosten.
              Mjouri vek av från Bryssel mot nordnordöst i en båge och
              gick in över Norden. Channie sov i sin säng, vanlig
              människosömn denna gång, så Mjouri valde att inte störa
              henne. Hon behövde väl en vanlig sömn då och då till gagn
              för kroppen hon levde i därnere. Mjouri's båge tog henne ut
              över kusten femton mil norr om Göteborg. Där hade hon en glipa
              i vit tid, innan en ny vit tids tunnel tog vid. Fem människor på
              marken såg farkosten glida över sina huvuden, innan den
              försvann ut över havet. Mjouri hade inte bråttom och visste att
              det var okej, ingen såg något som inte skulle se det. De som
              verkligen såg något utvecklades och lärde sig något av
              händelsen. Så allt var av godo för människan.
              Så till sist England och den bästa delen av landet rent
              energimässigt. I närheten hade det gjorts tecken, cirklar och
              mönster förr om åren. Mjouri susade in över landet,
              fortfarande dold av den vita tiden (de høyfrekvendte
              energi-korridorer omtalt foran) . Hon "djixade" genom
              landskapet, det vill säga hon lät farkosten rulla fram, så att
              topp och botten turades om att vara uppåt, som vid kullerbyttor.
              Allt bara för att det var kul. Höjden var knappt femtio meter
              över de högsta trädtopparna och husen. Hon lekte på detta vis
              bara en stund, till dess att Jergej tre ganger kommenterat den
              flygstilen som något onödig. Hans bror Sergej satt däremot
              sällsamt tyst. Han tackade kanske tekniken för att man hela
              tiden hade egen gravitation ombord och slapp må illa av den minst
              sagt udda flygstilen.
              Mjouri's lek var dock tänkt som en övning, innan
              utplaceringen av själva kloten. Manövern som följde blev till
              en historiskt märklig flyguppvisning. Mjouri lät farkosten bete
              sig som en fallande tallrik som plötsligt når golvet, utan att
              gå sönder, och där snurrar runt, balanserande endast på sin
              ytterkant, utan att platt falla ner. Mjouri släppte ut kloten vid
              denna udda och ovanliga flygkonst. Hade ett vittne på marken sett
              denna flygning hade de förmodligen ändå inte trott på den. Den
              47,8 meter stora farkosten betedde sig som ett litet kaffefat.
              Jergej påpekade att om det hade behövts en yttre ring, så hade
              Mjouri nog skapat den nu om hon befunnit sig 1,6 meter längre
              ner, närmare bestämt på marken. Yttermönstrets kantlinje blev
              i alla fall mjukare, mer nedåtböjd, än vad sädesfältcirklama
              annars blir, som en följd av hennes märkliga flygning.
              - Lite får man väl bidra med till konsten, skrattade Mjouri
              efteråt när hon berättade om sitt uppdrag.